Ottar och kärleken

Nu kommer den stora biografin över en svensk kvinnolegend – Elise Ottesen-Jensen. Hon blev en mytisk centralgestalt inom sexualpolitiken, en ung norska som i kamp med fördomar, sexualskräck och diskriminerande lagar bröt nya vägar och förvandlade Sverige. Gunilla Thorgrens biografi beskriver en orättvist bortglömd person inom den svenska feminismen, men också en makalös och än i dag kontroversiell gestalt i den svenska sexualpolitiska nittonhundratalshistorien. Född i Stavanger lämnade hon tidigt det högkyrkliga hemmet, sökte sig till arbetarrörelsen och blev journalist. Hon mötte den av polisen eftersökte svenske syndikalistiske agitatorn Albert Jensen, flydde med honom till Danmark under första världskriget, utvisades till Sverige, och inledde där vid tjugotalets början arbetet med att organisera svenska kvinnor i den syndikalistiska rörelsen. Tillsammans med Moa Martinson utvecklade hon kvinnosidan i Arbetaren till ett feministiskt kamporgan. 1926 – fyrtio år gammal – påbörjade hon sitt sexualupplysningsarbete. Hon reste landet runt, agiterade för en förändrad lagstiftning, och lärde kvinnorna att använda preventivmedel. 1933 startade hon RFSU. I kampen för att ge kvinnor rätt att bestämma över sin egen kropp – rätt till preventivmedel, rätt till abort – gjorde Ottar avgörande insatser för det svenska samhällets utveckling. Otaliga människor kunde tacka henne för ett lyckligare och mindre ångestladdat sexualliv. Privat drabbades hon dock av smärtsamma katastrofer, hon mötte den stora livsavgörande kärleken, och sveks av den. Biografin avtäcker en central del av den svenska nittonhundratalshistorien.