En kvinnas blekblå handskrift

Wien 1936. En underbar oktobermorgon går sektionschefen Leonidas igenom sin post. Han står på höjden av sin framgångsrika bana och ännu inträffar gratulationer med anledning av hans femtioårsdag. Livet leker… … tills han bland kuverten får se en kvinnas blekblå handskrift. En storm är i antågande. Den österrikisk-judiske författaren Franz Werfels roman från 1941 är en studie i bitterljuv kärlek och ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist. Franz Werfel föddes 1890 i Prag och avled 1945 i Los Angeles. Han räknades till en av sin tids mest framstående författare och var vän med bland andra Franz Kafka, Max Brod och Martin Buber. I Nazityskland brändes hans böcker på bål. Efter Anschluss 1938 återvände Werfel inte till Österrike och 1940 flydde han från Frankrike till USA. KRITIKERRÖSTER »Det är en mästerlig liten roman som nu för första gången finns tillgänglig på svenska, i Ola Wallins spänstiga översättning. Med rakbladsvass elegans tecknar Werfel ett psykologiskt porträtt av en man som konfronteras med sina egna livslögner och svek och ger i förlängningen en förödande bild av det förljugna samhälle välgången vilar på. Författarens stilistiska finess tillhör det intellektuella Centraleuropa som blåstes bort av 30-talets mörkerkrafter. Samtidigt känns skildringen av en tillvaro där yta och framgång är allt, falskhet och cynism ger riklig belöning och politisk opportunism tycks vara enda alternativet förbluffande modern.« Ann Lingebrandt, Nordvästra Skånes Tidningar »Denna nätta volym, med sitt förföriska och helt kongeniala omslag, har inte bara mycket att säga om den turbulenta tid i vilken den tillkom, utan obehagligt nog även om vår egen.« Eva Johansson, Svenska Dagbladet »Hustrun Amelies replik när hon skådar över salongen den kvällen är obetalbar. ”Det är ett vackert hus i kväll.” Att upprätthålla skenet är det enda som betyder något… Jag hade inte trott att Werfel skulle vara så läsbar i dag. Mycket av det är Ola Wallins förtjänst som lyckats klä många av Werfels litet föråldrade vändningar i lämpliga svenska uttryck, vilket ger tidsfärg, men i övrigt fått översättningen att löpa smidigt och elegant.« Steve Sem-Sandberg, Dagens Nyheter »En språklig tonträff, som låter både gammal (erfaren) och ung (spänstig). Den låter så självklar att man önskar att alla svenska läsare som gillar Hjalmar Söderberg ska hitta fram till den här boken, för det här är helt i hans anda, både språkligt och tematiskt. Och framför allt i den ironiska inställningen, kanske det som mer än något annat får Werfels bagatell att lyfta och bli storslagen litteratur. Tänk bara på Söderbergs mästerliga novell ”Pälsen”, och hur klädesplagget ger honom både lycka och olycka. Hos Werfel är det fracken som ger honom detsamma. « Bernur.